I onsdags fick jag besök av lokaltidningen så jag lade håret och tog på mig favoritläppstiftet. Jag insåg då att jag varit lite väl vardaglig under en lång period nu under hösten. För även om man bor på bonnvischan och jobbar isolerat på liten firma och således inte träffar vidare många människor i vardagen är det ju nog så viktigt att tillåta sig vara chic. Så skönt att bli påmind om värdet att ta på sig det röda läppstiftet även om man bara ska gå ut till hästarna. För att vara fin bara för sin egen skull, det är nästan den bästa medicinen mot allt vad vintertrötthet heter…
Blusen känns kanske igen vid det här laget, kjolen likaså. Det är favoriter i garderoben och jag sydde dem i våras inför någon mässa tror jag det var. Jackan är mitt bästa plagg nu när det är vinter och kallt. Den var makens morfar och han hade alltid den jackan på vinterhalvåret. Den har hängt med sedan 60-talet (minst) och det är helt otroligt att den forfarande är såpass fräsch. Det bästa med fodrade skinnjackor är att det inte blåser igenom dem när man är ute och den varma pälsen gör att jag håller värmen nästan oavsett vad jag har under. Så förstås den absoluta fördelen, det fastnar inte massa hö-fnas på den. För det är ju inte världens glamorösaste att gå omkring alldeles nedlusad med hö när man tar sig in i byn för att handla eller går till posten. Det räcker med att man har fickorna fulla och det är det ju ingen som vet förutom jag….
/This is my favorite outfit. The skirt and blouse is made and the warm leatherjacket was my husbands grandfathers. He wore it every winter since the 60s (atleast) and it’s fantastic that it’s still in such good shape. It keeps me warm even in the most chilly weather and since it’s leather the hay for the horses doesen’t get stuck on it./
