Vips och hej så var hösten slut, julen är snart här och ändå känns det som nyss det var sommar. Här kommer en tillbakablick genom mina Instagram-bilder.. Vill man följa där så heter jag rätt och slätt ”retroolivia”….
När kylan kröp sig på började vi elda i kaminen i vardagsrummet. Det är det bästa med hösten tycker jag, att man kan börja elda igen. Snabbt övergår vardagsrummet från att bli ett rum man lätt glömmer bort till favoritstället där det alltid är varmt och mysigt.. Hösten innebar också massvis med mässarbete. Det var knappt man hann komma hem och packa ur resväskan förränn det var dags igen.. Skönt att man ändå har vanan inne så det kan gå lite på rutin att plocka upp och plocka ned vår monter…
Jag sportade en nysydd linneblus som blev rackarns trevlig på en av mässdagarna. När vi kom hem tog Bobby tillfället i akt att lägga sig bland tröjorna när vi sorterade dem…. Han är ruskigt snabb på att göra det när man vänder ryggen till..
Daisy bara växer och växer, ett halvår gammal och redan stora hästen nästan. Fast till kynnet är hon fortfarande hur barnslig som helst och nu börjar dessutom lite trotsålder göra sig gällande..
Hemma efter att jobba borta mycket spenderade jag en trevlig söndag med att bläddra i shibori-böcker och dricka rosa champagne… Så piffade jag upp vardagen med ett rött hårnät för att hålla lockarna i styr..
Så här kan det se ut när man upptäcker för sent att handskarna har hål i sig, men så är det ju typiskt att en färgares hand blir blå med jämna mellanrum.. Sen klippte jag av håret en rejäl bit. Efter att ha sparat ut det ett tag insåg jag nämligen vad mycket ett längre hår kan vara i vägen…
Nya ekologiska höstkängor från Kavat fick sig en test-körning så fort det kom lite snö på backen. Och en kväll efter en lång och jobbig dag struntade vi i att laga kvällsmat och gjorde räkmackor istället. Väldigt bra beslut.
Stickväskor så det står härliga till och världens bästa serie på dvd för kvällsunderhållningen…
Jag åkte till Göteborg över en dag och tog med stickningen på tåget. Stickade frenetiskt eftersom jag vill bli klar med den gröna så jag får börja på nästa spännande stickprojekt (nu är det rackarns lite kvar innan det är dags att montera)…
Och så vips är vi i det närmaste nuet, i helgen stod vindskydden till hästarna klara (så gott som iallafall, lite småplock är det kvar i vanlig ordning.) och så fick jag en härlig skriftlig bekräftelse på att Daisy verkligen finns och är min (detta föl som jag drömde så om för några år sedan) i och med att hennes pass kom med posten..
/Some instagram-pics showing what I’ve been up to this autumn, my instagram name is ”retroolivia”…./
